(Utdrag ur föreläsning.)

"Jag föddes 1958. Det var en annan värld. Mycket har blivit bättre för hbtqi-personer. Den sommaren var det fotbolls-VM i Sverige och min mamma var i sjunde månaden. Därinne i magen guppade jag omkring och somnade till ljudet från tv-apparaten som mina föräldrar hade köpt, för de ville se varenda fotbollsmatch. Den sommaren gjorde svenska tv-handlare lysande affärer.  

Och ett par år senare kom Hylands hörna och alla, ja, det var nog nästan alla för det fanns bara en kanal, samlades framför tv-n samtidigt och då fick man ju nypa sig i armen för att förstå att det kunde vara så himla bra i lilla Sverige. Till och med statsminister Erlander var med i Hylands hörna och han var ju rolig. Tv-apparaten var beviset på att folkhemmet Sverige skulle bli bättre och bättre och bättre. 

Det var inte bättre förr. Jo, för dem som ansågs passa in men inte för ensamstående mammor, inte för dagsverkarna, inte för samerna, romerna eller bögarna. Det var på ytan ett samhälle som var enklare att förstå, men samtidigt omöjligt att förändra. Kanske lite som det himmelska uret i Lunds domkyrka som har tickat och spelat trudelutter sedan 1425 och som kan visa veckodagarna för olika datum för eviga tider framåt. Men det är ju samma trägubbar som kommer ut varje gång luckan öppnas och de trudeluttar likadant varje gång.

När jag var kanske fyra eller fem visade det sig att jag är född med en defekt: Jag saknar genen som gör att man kan förklara reglerna för offside i fotboll. Det kan ha berott på en överdos av fotboll under VM-sommaren. Det var desto pinsammare eftersom jag växte upp i Åtvidaberg där alla pojkar hade den där genen och där vi exponerades för fotboll konstant. Och så bodde vi grannar med Ralf Edström. Ja, nästan. Det var bara fyra villor mellan oss och honom.

Jag spelade aldrig fotboll. Jag spelade amatörteater, för då fick jag vara någon annan. Och jag drömde om att blir skådespelare på riktigt. Det blev jag faktiskt. 

Men hetero blev jag aldrig. Jag blev aldrig kär i tjejer och de blev aldrig kära i mig, men jag förstod ju inte varför. Ingen pratade om heteronormen när jag var barn. Den var luften vi andades. Svensktoppen lärde oss allt vi behövde veta om relationer. ”Det börjar verka kärlek, banne mig.” Och ”Sånt är livet” med Anita Lindblom. En av mina klasskamrater gick runt med en kondom i plånboken. Han var tolv år och sa ”Man måste vara beredd när det händer”.

Så fort jag kunde lämnade jag Åtvidaberg. I valrörelsen 2022 talade Ebba Busch varmt om konceptet ”villa, Volvo, vovve”. Hon fick det att låta som om kärnfamiljen behöver k-märkas och ges extra stöd. Men Ebba behöver inte oroa sig, för världen är full av förväntansfulla pojkar med kondom i plånboken. Hon förstår inte att Villa, Volvo, vovve låter som en skräckfilm för mig, som en blandning av Ankeborg och Jurassic Park. Jag har tyvärr mött alldeles för många homosexuella ankor som har drömt om att rymma med cirkusen och som har kysst mig på näbben och sedan återvänt till villan, Volvon, vovven och vanmakten.

Jag flyttade till Uppsala för att plugga språk och hade mina första olyckliga förälskelser i män och där gjorde jag också lumpen. Mina befäl i Uppsala sa ”Om inte kartan och verkligheten stämmer överens är det kartan som gäller”. Det är ju inget skämt. Det är sammanfattningen av Jantelagen: ”Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är lika god som vi. Du ska inte tro att du är klokare än vi.”

Sedan sa befälen att lumpen gör män av pojkar. Nope. Jag är beviset på att det inte stämmer. Och jag kan utan vidare säga att jag hittills i livet inte haft någon som helst nytta av att ha gjort lumpen.

Däremot har jag verkligen haft nytta av att kunna spela teater. Det var det jag gjorde alla år jag levde som man. Och det känns ju lite som en ironi att när jag blev kvinna, blev jag faktiskt hetero. Men det får ni fundera på."