Jag bestämde mig för att reclaima livsglädjen inom vårdapparaten med lite cisheteronormativ dansbandsmusik fast med ny text. Låten ”De sista ljuva åren” passar ju perfekt för oss som är trans och 65+.  

Varje vecka på min vårdcentral är det genuslotteri.
Måndag morgon är jag gubbe fast med fel hormoner i.
På tisdag är jag utomjording men onsdag är jag tant.
Det där med kön är svårt för läkare så de brukar singla slant.

Och fast jag fortbildar dem gratis, blir det dålig atmosfär, 
för After Dark har redan lärt dem allt om män i klänning och sån’t där 
Då får jag nog och kedjar fast mig vid en dyr hjärt-lung-maskin
och hotar med att släppa loss hela jäkla dysforin.

(De tycker jag är jättejobbig.)  

De sista ljuva åren ska jag ha som min mission
att alla transtanter får jämställd vård när de går i pension
Det finns de som surnar till rejält när man inte är binär
Men det piggar upp min vardagslunk om jag kan va’ till besvär

(Den här sången kan vara en del av konstprojekt 
Make Vårdcentralen great again. Och nu blir det tonartsbyte.) 

Om jag bara får en tupplur, så orkar jag va’ genderqueer
Som pensionär har jag ju alltid tid att retas lite mer
Jag står i vägen med rollatorn och vägrar vara cis
och ockuperar vårdcentralen, förutsatt att det finns hiss

Så de sista ljuva åren ska jag ha som min mission
att alla transtanter får jämställd vård när de går i pension 
Men när jag vattnat pelargonerna måste jag få stimulans
Då käftar jag med cis-profeterna och deras långa, dumma svans  

Tänk att det finns så många puckon, man måste ständigt börja om
med fotbollsklubbar, näringslivet och heteronormativ punkt com 
Sen samlar jag sjutusen arga till en manifestation
Ja, lite så’nt gör jag om dagarna se’n jag fick folkpension 

(Och så är det ju alltid lotteri på vårdcentralen på måndag igen.)